Kattungedödlighet
Felin Neonatal isoerytrolys

Eva Axnér - leg. veterinär
Informationen hämtad från Doggy-Rapport 2001 nr 2

 

Mellan 70,8 procent och 91,0 procent av alla kattungar som föds överlever fram till avvänjningen. Majoriteten av de kattungar som inte överlever dör före tre dagars ålder, och av dem är drygt hälften dödfödda. De tre vanligaste orsakerna till kattungedödlighet har konstaterats vara förlossningsproblem, medfödda missbildningar och det så kallade "fading kitten syndrome".

Förlossningsproblem
Svåra förlossningar är en relativt vanlig orsak till kattungedödlighet. Med snabbt insatta åtgärder kan man ofta rädda både honkatt och kattungar. I en svensk undersökning visade man att medicinsk behandling för att stimulera värkarbetet har en ganska dålig effekt hos katt liksom hos hund. Sjuttio procent av de katter som behandlades med värkförstärkande medel blev till slut kejsarsnittade. Om en katt råkar ut för förlossningsproblem en gång kan det bero på tillfälliga faktorer. Händer det två gånger ligger problemet troligtvis hos katten själv och risken är stor att det händer igen. Man bör därför överväga att ta en hona ur avel om hon behöver veterinärvård mer än en gång för att kunna föda. Detta med tanke både på honkattens välbefinnande och på att problemet kan nedärvas till senare generationer.

Missbildningar
Grava missbildningar leder till att kattungar dör strax efter födseln eller till och med redan under fosterstadiet. Inre missbildningar kräver obduktion för att man ska kunna ställa diagnos. Missbildningar kan vara både ärftliga eller orsakade av yttre faktorer. Vissa mediciner framkallar fosterskador om de ges till en dräktig honkatt. Om en katt vid upprepade tillfällen (två kullar eller mer) får ungar med samma typ av missbildning bör man misstänka att problemet är ärftligt och överväga att ta katten ur avel. det är naturligtvis viktigt att inte medicinera en dräktig honkatt i onödan och aldrig utan att kontakta veterinär.

Infektioner
Bland kattungar som dör efter fyra dagars ålder är infektioner en vanlig dödsorsak. Man har sett att när katter föds upp bakom strikta smittskyddsbarriärer, så kallad SPF-uppfödning (SPF=Specifikt Patogen Fri), så ligger kattungedödligheten under genomsnittet. Infektioner sprids antingen genom direktkontakt med infekterade katter eller indirekt genom kattlådor, mat - och vattenskålar samt kläder och skor. Kattungarna kan dessutom bli smittade av modern redan i livmodern. Katter kan utsöndra virus utan att själva ha några sjukdomssymtom. Detta är mycket vanligt när det gäller kattsnuvekomplexet (se nedan).
Undernäring, inälvsparasiter och högt smittryck i omgivningen gör att kattungarna blir mer mottagliga för infektioner. För att förebygga att kattungar dör till följd av injektioner är det därför viktigt att man avmaskar och vaccinerar sina katter regelbundet. Ju fler katter man har desto lättare är det för en infektion att få fäste och sprida sig.
Man bör helst inte delta i kattutställningar medan man har en kull kattungar hemma. Om man ändå ställer ut andra katter i hushållet bör dessa hållas isolerade från kattungarna. Man bör inte heller ha samma kläder och skor när man hanterar kattungarna som man hade på utställningen.
Om man misstänker att en kattunge har drabbats av en infektion bör man givetvis genast kontakta veterinär. Med tidigt insatt behandling kan kattungen räddas, men prognosen är dålig vid allmän bakterieinfektion. Medicinera aldrig en kattunge (eller någon annan katt heller för den delen) med överbliven medicin som du har hemma. Kattungar har en helt annan och mer outvecklad ämnesomsättning än vuxna djur och kan skadas allvarligt av mediciner som vuxna katter tål.

Virusinfektioner
Luftvägsinfektioner är relativt vanliga hos kattungar. Herpesvirus och calicivirus ingår i det så kallade kattsnuvekomplexet. Synliga symtom varierar från en mild, övergående sjukdom med lindriga symtom från ögon och/eller övre luftvägar till ett akut dödligt förlopp. Den inledande virusinfektionen kan kompliceras av en påföljande bakteriell infektion. Vaccination skyddar effektivt mot sjukdom men ger inte ett lika effektivt skydd mot smitta och smittspridning.
Kattpestvirus ( felint panleukopenivirus) kan orsaka tillbakabildning av foster, aborter, dödfödda ungar och svaga kattungar. Dessutom kan viruset ge missbildningar som förminskad lillhjärna (cerebellär hypoplasi) och vattenskalle (hydrocephalus). Förminskad lillhjärna leder till livslånga rörelserubbningar. Katthonan kan vara smittad utan att själv ha några synliga symtom.
Kattpest förebyggs genom vaccination och genom att undvika kontakt med främmande katter. Vaccination med levande kattpestvirus bör inte utföras under dräktighet. Däremot är det en fördel om katthonan vaccineras en kort tid före parning så att hon har hög nivå av antikroppar som kan föras över med mjölken till ungarna vilka då får ett tidigt skydd. Vaccination med avdödade vacciner kan utan risk utföras även under dräktighet. Om kattungarna får stora mängder antikroppar genom mjölken finns det dock risk att dessa antikroppar gör att vaccination av kattungarna får en sämre effekt. Man bör i så fall ge en extra vaccination vid 15-16 veckors ålder.
Coronavirus, rotavirus och astrovirus kan orsaka diarréer hos kattungar. Dessa är ofta milda och går i regel över med diet (exempelvis mosad kokt potatis och kokt mager fisk) och eventuellt med extra tillförsel av vätska.

Bakterieinfektioner
Bakterier som E.coli, streptokocker och stafylokocker kan orsaka infektioner hos nyfödda kattungar. Kattungar med en allmän bakterieinfektion skriker kontinuerligt, har magsmärtor och blir snabbt uttorkade. Kräkningar och diarré är också vanliga symtom. Prognosen är dålig även om behandling sätts in.
Navelinfektioner förekommer ibland, framför allt hos veckogamla kattungar. Navelsträngen förblir mjuk och navelregionen är röd. Drabbade kattungar behandlas allmänt med antibiotika samt lokal desinfektion av navelregionen. Kattungar som dör till följd av infektion i naveln visar sig vid obduktion ha bölder utstpridda i bukhålan.
Bakterieinfektioner förebyggs framför allt genom att undvika att kattungarna utsätts för faktorer som sätter ned deras immunförsvar och genom att iaktta god hygien.

Diagnostik
Om man misstänker att kattungarna har en infektion är det viktigt att man snarast kontaktar veterinären. Detta eftersom sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt. En noggrann undersökning visar vilka organsystem som är drabbade. Provtagning för att påvisa parasiter, bakterier och virus är värdefullt för val av behandlingsstrategi, men är ofta till större nytta för kullsyskonen eftersom förloppet i regel är för snabbt för att man ska hinna vänta på provsvaren. Man bör ta prov både från kattungarna och från misstänkta smittspridare. Kattungar som dött bör alltid obduceras.

Immunitet
Vid födseln har kattungar väldigt låga halter av antikroppar i sitt blod. Honkatten utsöndrar antikroppar i sin mjölk som kattungarna får i sig när de diar. Under de första timmarna i kattungarnas liv kan dessa antikroppar passera tarmslemhinnan och tas upp i kattungarnas blod. Sexton timmar efter födseln har tarmens genomsläpplighet förändrats så att inga antikroppar längre kan passera genom tarmen ut i blodet. Därför är det viktigt att kattungarna diar de första timmarna av sitt liv för att de ska få ett bra, tidigt immunförsvar. Antikropparna som kattungarna får i sig från moderns mjölk kommer efter det första dygnet att stadigt minska i koncentration eftersom de bryts ner. Vid fem till sex veckors ålder kan man åter se en ökning av kattungarnas antikroppshalt som beror på att de själva producerar antikroppar. Vid tre till fyra veckors ålder är immunförsvaret som sämst då antikropparna från modern har minskat till låga halter innan kattungarnas egen antikroppsproduktion har kommit igång ordentligt.
Hon katten bildar antikroppar mot de smittämnen som finns i den miljö hon vistas i. Därför är det viktigt att honkatten får vistas i den miljö ungarna ska födas i en tid före förlossningen. Hennes immunförsvar hinner då bilda antikroppar som ger kattungarna skydd mot smittrycket i den aktuella miljön

Dåliga modersegenskaper
Om man obducerar en kattunge som dött till följd av bristande omvårdnad från modern finner man en tom magsäck och en full urinblåsa. Det visar att kattungen inte fått någon mat och att mamman inte har stimulerat urinering. För att undvika att kattungar dör av svält bör man väga dem dagligen. En kattunge ökar normalt sin vikt med cirka tio till femton gram per dag. Om en kattunge inte går upp i vikt bör man se till att den får i sig näring. I första hand lägger man den intill mamman och försöker få den att dia. Om inte det går får man föda upp den med mjölkersättning eller hos en annan, digivande honkatt.
Bakgrunden till dåliga modersegenskaper är psykisk, ibland orsakad av stress efter kejsarsnitt eller efter en svår förlossning. Lugnande medel eller p-piller kan vara effektivt hos enstaka katter som på grund av oro och stress vägrar sköta om sina ungar. Sådan medicinsk behandling bör man bara ta till i undantagsfall.
Modersegenskaper är ärftliga, varför en honkatt som inte tar hand om sina kattungar ska tas ur avel. Det kan ibland vara svårt att skilja på dålig omvårdnad av ifrån början friska kattungar och dålig omvårdnad på grund av att kattungen är onormalt svag, vilket är en normal och naturlig reaktion. Man får inte heller glömma att sjukdom hos modern kan vara en orsak till att hon inte orkar ta hand om ungarna.

För tidig födsel
Kattungar som föds före 63 dagars dräktighet har en högre dödlighet än kattungar födda efter 63 dagars dräktighet. Detta tyder på att kattungar födda före dag 63 är för tidigt födda.

Fadin kitten syndrome
Detta syndrom karakteriseras av att kattungarna är normala vid födseln men sedan b lir allt svagare och tynar bort för att slutligen dö. Orskaen till problemet är okänt. Symtomlös FIP-infektion (Felin infektiös peronit = smittsam bukhinneinflamation hos katt) har föreslagits som orsak men det har inte kunnat bevisas. Andra orsaker som har nämnts är bristande sköldkörtelfunktion och brister i immunförsvaret. Troligen beror "fading kitten syndrome" på en rad olika faktorer som man ännu inte har kunnat diagnostisera och särskilja.

Låg födelsevikt
Kattungar med en födelsevikt på under 90 gram är kraftigt överrepresenterade bland de kattungar som dör tidigt. Låg födelsevikt kan vara orsakad av för tidig förlossning, men förekommer oftare bland kattungar som föds efter en normal dräktighetstid. Den låga födelsevikten är förmodligen orsakad av medfödda defekter eller dålig näringstillförsel under dräktigheten, vilket kan drabba enbart en unge i en kull om till exempel moderkakan till den ungen är dåligt utvecklad

Felin neonatal isoerytrolys
Katter har tre olika blodgrupper: A, B och AB. A är den vanligaste blodgruppen medan AB är mycket ovanlig. A är dominant över B och AB, medan AB är dominant över B. Katter med blodgrupp B har bara anlag för B (är således homozygota) medan katter med blodgrupp A också kan bära anlag för blodgrupp B.
Kattens olika blodgrupper kan orsaka problem i samband med blodtransfusioner. Ett betydligt vanligare problem orsakat av olika blodgrupper är emellertid felin neonatal isoerytrolys.
Felin neonatal isoerytrolys uppstår om en honkatt med blodgrupp B paras med en hankatt som har blodgrupp A och de får kattungar med blodgrupp A. Katter med blodgrupp B bildar starka antikroppar mot blodgrupp A, medan katter med blodgrupp A bara har en svag antikroppsbildning mot blodgrupp B. I mjölken från den digivande honkatten (med blodgrupp B) kommer det att finnas antikroppar mot blodgrupp A. När kattungarna (blodgrupp A) diar tas antikropparna upp i tarmen och går ut i blodet. Där börjar antikropparna angripa kattungarnas röda blodkroppar som faller sönder.
Kattungarna är starka och friska när de föds men blir sedan allt svagare. Symtomen kan variera i styrka. En del kattungar med blodgrupp A drabbas inte alls men andra dör hastigt innan de hinner utveckla några symtom.
Typiska symtom är att kattungarna blir svaga och inte vill dia. Sönderfallet av blodkropparna gör att kattungarna får gulsot och att urinen blir brunröd. På kattungar som är lindrigt drabbade och överlever kan svanstippens vävnad dö (nekros) vid en till två veckors ålder.
Ju tidigare symtomen på sjukdomen uppträder desto sämre är prognosen, Antikroppar kan tas upp av tarmen bara under det första dygnet under kattungens liv. Man kan således undvika felin neonalta isoerytrolys genom att ta bort ungarna med blodgrupp A från en hona med blodgrupp B under det första dygnet efter födseln. Man låter dem då antigen dia från en honkatt med blodgrupp A eller så ger man dem mjölkersättning. Efter ett dygn kan man utan risk sätta tillbaka ungarna till modern.
När symtom väl har uppträtt är det i regel för sent att rädda kattungen. Om man vet att honkatten har blodgrupp B och är parad med en hankatt som har blodgrupp A bör man alltså bestämma blodgruppen på ungarna direkt efter födseln innan de hunnit dia. Man kan använda blod från kattungens moderkaka för att få en tidig analys. Alternativt hindrar man alla kattungarna från att dia under ett dygn.
Om både fadern och modern har blodgrupp B får alla ungar också blodgrupp B och i så fall blir det inga problem med felin neonatal isoerytrolys.
Frekvensen av blodgrupp B varierar mellan olika raser. Blodgrupp B är mycket ovanlig hos huskatter men är i vissa raser relativt vanlig. Spridningen varierar dessutom geografiskt, beroende på vilka linjer man avlat på. Raser där man i USA har funnit en stor andel katter med blodgrupp B (25-50 procent) är brittiskt korthår, devon rex och cornish rex. Hos abessinier, somali, perser och helig birma fann man blodgrupp B hos 10-20 procent av de testade katterna. I en svensk studie av blodgruppsfrekvensen hos helig birma hade 12 procent av de 67 testade katterna blodgrupp B. Detta stämmer väl överens med frekvensen 16 procent i USA. I raser med hög frekvens av blodgrupp B kan det finnas anledning att rutinmässigt bestämma kattens blodgrupp före den första parningen. Blodprover för blodgruppsbestämning kan skickas till ett laboratorium för analys. Då får man även veta vilken nivå av antikroppar katten har. Man kan även använda ett snabbtest för att direkt vid provtillfället få veta blodgruppen. Nackdelen med snabbtestet är att man inte kan få reda på hur mycket antikroppar katten har, medan fördelarna är att bara en droppe blod behövs och att man kan använda blod från kattungarnas moderkaka för att få ett snabbt svar.

Vad gör man om man misstänker att man har problem i sin uppfödning?
Dödlighet bland kattungar kan inte helt undvikas, men om man misstänker att onormalt många kattungar dör bör man definitivt vidta åtgärder. Man bör tänka igenom sina rutiner vad det gäller vaccinationer, avmaskning, hygien och förhindrande av smittspridning.

 

Ett viktigt steg i utredningen är att få döda kattungar obducerade. Man kan antingen kontakta sin veterinär för att få hjälp eller så postar man själv den döda kattungen tillsammans med en noggrann redogörelse över förloppet. Det är viktigt att kattungen blir obducerad så snart som möjligt efter att den har dött för att man ska få ett bra resultat av obduktionen. Om ungen är dödfödd bör även moderkakan och fosterhinnorna skickas med. Kattungen lindas in i flera lager hushållspapper och placeras i dubbla plastpåsar som försluts ordentligt. Påsen placeras i ett vadderat kuvert som tillsluts väl. Skriv "innehåller biologiskt material" på kuvertet. Om man inte skickar kattungen genast (till exempel om den dör på en fredag och riskerar att bli liggande på posten över helgen) bör man kyla den till kylskåpstemperatur så snart som möjligt. Kattungar som ska obduceras ska inte frysas eftersom vävnaderna då förstörs. Även om det kan tyckas dyrt med en obduktion kan det vara väl använda pengar om det leder till att man kommer tillrätta med problemet.
Om man misstänker att felin neonatal isoerytrolys kan vara orsaken till att kattungar dör bör man ta reda på vilken blodgrupp honkatten har. Om hon har blodgrupp B och är parad med en hankatt med blodgrupp A så har man troligtvis hittat orsaken till problemet. Man kan då vidta åtgärder så att fler kattungar inte dör av samma orsak igen.

 

Adresser

 

Kattungar som ska obduceras skickas till:
SVA
Patolog-anatomiska laboratoriet
Box 7073
750 07 Uppsala
tel: 018 - 674000

Blodgruppsbestämning:
Genlab Niini Tirri
Postbox 36
Fin-00502 Helsingfors
En kopia av stamtavlan ska bifogas
Tel + 358 9 737 823