Ge aldrig kalk till era djur utan att kontakta veterinär och få
hjälp! Kalkbrist/ eklampsi har oftast dödlig utgång om man får det
på sina djur. Det uppstår oftast vid förlossning eller i samband med
en kull som de ammar, oftast före kattungarna är 5 veckor gamla.
Kalbrist får katten när blodkalciumhalten sjunker kraftigt. För
att häva kalkbrist så ger man kalcium intravenöst tills symtomen
upphör.
De första tecknen som man kan se är slöhet, feber, flämtande och
små skakningar/ryckningar/kramper i kroppen/benen. Ser man detta så
skall man omedelbart kontakta veterinär, för på några timmar så kan
katten vara död. Efter de första tecknen så övergår katten i
kraftiga kramper, hög feber, hjärtat rusar, och hon skriker i ren
dödsångest. Har det gått så här långt så är det väldigt svårt att få
honan att överleva.
De säger också att kalkbrist kan vara ärftligt, men ingen mera
katt med Geischas eller Dockas linjer har sedan fått kalkbrist, så
ärligt talat så vet jag inte om detta stämmer på katt.
Jag fick kalkbrist på min skogishona S*Migörs Geicha år 2000 när
hennes kattungar var två veckor gamla. Jag kollade henne och
kattungarna kl.23.30 och allt såg bra ut, sen gick jag och lade mig
och sov. Kl.03.00 så krampade honan för fullt och jag fick åka in i
ilfart till djursjukhuset. I Bilen så krampade hon så hela kroppen
skakade och hon skrek högt i ren dödsångest, man kan inte föreställa
sig hur hemskt det är att uppleva något sånt här. När vi kom fram så
gav veterinären henne kalk och konstgjord andning i 2 timmar, sen så
gav vi upp eftersom hon inte hade andats själv på 2 timmar. Och hon
dog på en gång. Då fick jag skynda mig hem för att börja mata och
tvätta hennes sex kattungar som nu endast var två veckor gamla. Man
bör mata dem med två timmars mellanrum dygnet runt. Bättre att mata
för mycket än för lite. Jag lånade en hona som gärna ville ha egna
kattungar och hon tog hand om dem och gav dem kärlek och tvättade
dem, de fick också suga på henne så att det behovet blev
tillfredsställt. Sen så matade jag dem tills de blev så stora så att
de kunde börja äta egen mat.
Jag sålde Ragdollhonan S*Migörs Queen "Docka" till
uppfödaren Eva, och "Docka" fick kalkbrist år 2007 när hennes
kattungar var 5 veckor gamla. Jag hade berättat om kalkbrist för
Eva, så när hon såg de första tecknen (kramper, feber osv) så åkte
hon omedelbart till veterinär, och på detta sättet så kunde Docka
räddas. Men eftersom Eva hade lång resa till veterinär så tog det
lång tid innan hon kom fram och under resans gång så blev det värre
med Docka, hög feber, hjärtat började
rusa, hon krampade och skrek. Hennes kalknivå låg på ca 1, och det
skall ligga på 3.1 när det är normalt. Så det är ett mirakel att
Docka lever idag. Denna linjen har jag avlat på i sju år, och inga
andra honor har haft kalkbrist.
År 1995 så upplevde jag också kalbrist på min hund när hon skulle
föda sina valpar. På natten så flämtade hon och inget hände, jag
kände att detta är inte normalt, ringde till djursjukhuset som
tyckte jag kunde vänta till morgonen vilket jag tyckte var helknäppt.
Sen på morgonen kl.07.30 när solstadens smådjursklinik öppnade så
stod jag där med min hund och sa hej Jörgen (veterinären) jag
behöver hjälp nu ;o) Vi kom in direkt och hon sattes på dropp med
kalk. Man sätter kalkdropp väldigt sakta eftersom om de får kalk för
fort så kan hjärtat börja rusa. Till lunch så började hon få värkar
och förlossningen drog i gång. Hon födde fram alla valparna själv,
tyvärr så var den sista död eftersom det blev en utdragen
förlossning. Men tiken och valparna mådde bra och vi kunde åka hem.
Hon diade sin kull och kalkbristen kom inte tillbaka.
Ni måste också veta att man inte kan ge kalk sjäv eftersom man då
kan rubba kalkbalansen och genom detta ställa till så katten
istället kan få kalkbrist. Och om man ger kalk till en dräktig hona
så kan förlossningen dra igång för tidigt och det blir då missfall
istället. Och ger man det själv vid förlossning så kan hjärtat börja
rusa och man kan framkalla en hjärtattack.
Ring hellre veterinären en gång för mycket än en gång för lite om
ni misstänker kalkbrist!
Så med denna informationen så hoppas jag kunna rädda flera honor
som visar dessa tecken innan det är försent! |