Tidig kastrering / Early Age Altering
Vi har lagt in ett
citat om tidig kastrering som vi tycker är intressant. Tidig kastrering
har utförts runt om i världen i årtionden.
Det börjar att bli allt
vanligare även i Skandinavien.
Citat taget ur
SVERAK:s förbundstidning: Våra katter Nr.5 2006 (sid.21) ang.
föreläsning av dr Susan Little. (text Malin Sundqvist)
Prepubertal
kastrering
”Alla katter kan ju
inte gå i avel och de som inte ska göra det bör naturligtvis kastreras –
för allas bästa men inte minst kattens. Om man dessutom gör det tidigt
finns det enligt forskning flera fördelar att vinna. En är den att
ingreppet på en liten katt går fortare och blöder mindre än på en vuxen.
Detta gör att katten inte behöver vara nedsövd under lika lång tid. Dessutom
har en yngre katt ett bättre läkkött varför tiden för rehabilitering är
avsevärt mycket kortare för en kattunge. Det man kan tycka är att det är
större risk att söva en liten katt än en stor men detta ska enligt Dr
Little inte spela någon roll. Det viktiga är att den som söver kan sin
sak och är en bra narkosläkare.
Den allra största
fördelen med tidig kastrering menar Dr Little är att risken för
juvertumörer minskar otroligt. Detta är en av de allra vanligaste
cancersjukdomarna hos katt och drabbar både fertila och kastrerade
katter. Men, om de kastreras tidigt. d.v.s. innan könsmognad, minskas
denna risk avsevärt till nästan obefintlig.
En anledning till att
många veterinärer inte vill genomföra tidig kastrering är att de helt
enkelt är osäkra på ingreppet på en så liten katt, att det är för
pilligt med de små organen. Men om katten är vaccinerad och väger minst
ett kilo ska det inte vara några problem.”
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
PREPUBERTAL KASTRATION AV KATT - MÖJLIGHET ELLER RISK
TEXT: MÅNS RÖKEN, LEG VETERINÄR
HANDLEDARE: CATHARINA LINDE-FORSBERG, PROFESSOR
I Sverige har veterinärer och djurägare länge ansett
att katter ska vara över tolv månaders ålder när de
kastreras. Många vetenskapliga studier från USA har
beskrivit fördelar och biverkningar av att kastrera katter
från 6 veckors ålder och uppåt. Kastration av pediatriska
djur verkar inte innebära några större risker för katternas
välbefinnande än kastration av vuxna djur gör. Artikeln
sammanfattar existerande studier och ger förslag till nya
kastrationsrekommendationer för katter i Sverige.
|
INLEDNING
Katten är det vanligaste sällskapsdjuret i Sverige idag. Det
är svårt att exakt beräkna antalet men år 2000 uppskattades
att runt 1,2 miljoner katter fanns i Sverige. Av dessa
uppskattas att 1 050 000 är ”huskatter” och 150 000 är
”ladugårdskatter” (15). Sveriges Djurskyddsföreningars
Riksförbund tror att cirka 40 000 katter skulle behöva
omhändertas för vård och omplacering årligen (Terese
Holmberg, SDR, personligt meddelande, 2002), men betydligt
högre siffror nämns av Djurens Vänner och osäkerheten är
stor (15).
Det finns ingen forskning som bekräftar sex månaders ålder
som den optimala för kastration av katter. Uppfattningen att
honkatter och tikar måste löpa en gång innan de kastreras
kan ha bidragit till att prepubertala djur inte kastreras.
Det är också möjligt att den kunskap och utrustning, och de
narkosmedel som fanns tillgängliga förr inte tillät
kastration vid yngre ålder (20). De senaste 20 åren har
tidig kastration introducerats i USA för att öka
möjligheterna att kontrollera smådjurspopulationen. Flera
amerikanska studier har visat att anestesi och kirurgi av
prepubertala smådjur kan utföras med liten risk för
komplikationer (22).
Under förutsättning att det unga djurets fysiologiska
förutsättningar beaktas och korrekt anestetisk och kirurgisk
teknik iakttas, kan även svenska veterinärer rutinmässigt
kastrera pediatriska katter om behovet och intresset finns.
TVÅ LÄNDERS SYN PÅ LÄMPLIG
KASTRATIONSÅLDER
NUVARANDE SVENSKA KASTRATIONSRUTINER
Fram till slutet av 1990-talet var det praxis i Sverige att
vänta med kastration (= gonadektomi, fullständigt
avlägsnande av båda könskörtlarna) av katter till efter
könsmognaden eller cirka tolv månaders ålder. År 2000 kom
nya rekommendationer från Sällskapet för
smådjursreproduktion och veterinärföreningen Jamaren att
kastrering av hanoch honkatter kan utföras från och med sex
månaders ålder. Syftet är att minska antalet lösspringande
och övergivna katter och därmed förbättra katternas
livsvillkor och status (23). Åldern är vald för att öka
möjligheterna att förhindra oönskade kullar utan att
veterinärer och djurägare skall tveka att låta utföra
ingreppet på grund av katternas låga ålder (Liss-Marie
Langborg, Jamaren, personligt meddelande 2002).
Bland djurägare och veterinärer är det en vanlig uppfattning
att kastration före pubertetens inträdande kan vara skadligt
för kattens fysiska och psykiska utveckling. Det anses också
från veterinärt håll att det är för riskfyllt att söva för
unga individer (Terese Holmberg, SDR, personligt meddelande,
2002). Flertalet av Sveriges katter kastreras därför idag
sannolikt vid sex till tolv månaders ålder.
NORDAMERIKANSKA KASTRATIONSRUTINER
Föregångslandet vad gäller forskning kring och införandet av
tidig kastration av hund och katt är USA. På grund av den
stora överpopulationen av smådjur har flera metoder prövats
för att begränsa dessas reproduktion. De senaste 20 åren har
tidig kastration börjat tilllämpas och studier tyder på att
metoden är förhållandevis riskfri och inte har några
skadliga långtidseffekter. Då de amerikanska veterinärerna
blivit mer vana vid ingreppet har också djurägarna blivit
mer positiva till att kastrera sina djur tidigt (8).
The American Veterinary Medical Association (AVMA) anser att
inga hundar eller katter från djurskyddsföreningar bör
tillåtas reproducera sig och stödjer tidig kastration som en
åtgärd för att förhindra överpopulation (21). Många
nordamerikanska djurskyddsföreningar följer numera
kastrationsprogram där alla hundar och katter, även så unga
som sex veckor gamla, kastreras före adoption (5).
VARFÖR TIDIG KASTRATION?
GENERELLA FÖRDELAR MED KASTRATION
En viktig anledning att låta kastrera ett husdjur är att
undvika oönskade dräktigheter och kullar. Den reproduktiva
förmågan försvinner efter en kastration, oavsett om
ingreppet utförs tidigt eller sent. Ålder vid pubertetens
inträdande varierar kraftigt hos katter och påverkas av
bland annat födelsesäsong, omgivning, tillväxthastighet,
näringstillförsel och infektiösa sjukdomar. Honkatter når
puberteten vid fyra till 21 månaders ålder och hankatter vid
åtta till tio månaders ålder. Följaktligen når en del
honkatter puberteten före sex månaders ålder och kan bli
dräktiga och föda en kull innan kastrationen blir utförd. Om
katten kastreras före sex månaders ålder minskar eller
elimineras den risken (23).
Beteendeförändringar och relaterade problem föranleder också
ofta beslutet att kastrera en katt. Vid puberteten aktiverar
könshormonerna de beteenden som reglerar parning och
hantering av avkomman. Beteenden relaterade till
uppvaktning, parning samt sökande och behållande av partner
och revir fastställs då (8). Könshormonerna behöver dock
inte vara enda orsaken till dessa beteenden. Samma
beteendemönster kan uppvisas utan att vara knutet till
sexuellt beteende eftersom även tidigare upplevelser och
omgivning kan spela in. Parningsbeteende, aggression,
urinmarkering och strövbeteende kan kvarstå hos handjur om
de har utfört dessa beteenden innan kastrationen, även om de
i flertalet fall försvinner (3, 12).
Kastration minskar eller eliminerar också risken för
livmoderinfektioner, prostataproblem och tumörer i
genitalområdet (24).
SPECIFIKA FÖRDELAR MED TIDIG KASTRATION
De praktiska fördelarna med att kastrera djur före sex
månaders ålder är flera. Kastration så tidigt som vid sex
till tolv veckors ålder (pediatrisk kastration) har flera
fördelar jämfört med sen kastration:
- operationen är mindre påfrestande och återhämtningen går
snabbare (8),
- morbiditet och mortalitet vid ingreppet är lägre (6),
- ingreppet kräver mindre tid och ansträngning av
veterinären,
- katternas juvenila beteende kvarstår, vilket får anses
eftersträvansvärt då det ger ett lugnare, mer
människoorienterat djur med mindre vandringsbehov och
reducerad aggressivitet,
- risken för oönskade kullar elimineras (13).
EFFEKTER FÖR DJURHEM OCH DJURSKYDD
De katter som djurskyddet omhändertar är ofta negligerade
eller bortsprungna djur utan känd härkomst. Det är önskvärt
att dessa katter inte tillåts reproducera sig och därför
kastreras innan de omplaceras. Då dräktiga katter
omhändertas bör dessa också kastreras innan partus, för att
minska överpopulationen.
Kastration före adoption eller försäljning kan underlätta
omplaceringen av djur från djurskyddsföreningar och på lång
sikt få antalet hemlösa katter att minska, varigenom såväl
katternas lidande som djurskyddsföreningarnas arbetsbörda
minskar (1).
FAROR VID TIDIG KASTRATION?
Trots att det saknas vetenskapligt underlag för att det
skulle vara optimalt att kastrera katter först efter sex
månaders ålder, har tidig kastration orsakat mycket
diskussion och ansetts kontroversiellt i USA (6). En mängd
problem har identifierats och undersökts. Man har bland
annat diskuterat risken för dålig tillväxt, urinvägsproblem,
binjuretumörer, beteendeförändringar samt olika endokrina,
kardiella och immunrelaterade dysfunktioner. Dessutom har
givetvis överviktsproblemet hos kastrerade djur debatterats
(23).
ALLMÄN SJUKDOMSBENÄGENHET
Det har ifrågasatts från veterinärt håll huruvida
immunsystemets utveckling störs av anestesi och kirurgi vid
sex till åtta veckors ålder, vilket är den tid då
immunförsvaret utvecklas (8). I en studie där sex till 14
veckor gamla kattungar kastrerades noterades inga
komplikationer i form av sårinfektioner och kattungarna
verkade inte lida av någon immuninkompetens (1). Det fåtal
studier som försökt utröna risken för infektionssjukdomar på
lång sikt har inte funnit någon skillnad mellan tidigt
kastrerade katter och andra katter (12). Huruvida
immunförsvarets utveckling kan störas vid tidiga ingrepp är
dock fortfarande okänt och kräver vidare studier.
BETEENDEFÖRÄNDRINGAR
Ofta är det ett oönskat beteende som föranleder en
kastration. Kastrerade katter är generellt mer tillgivna och
mindre aggressiva mot andra katter oavsett vid vilken ålder
de kastreras (23). Däremot har de studier som hittills
publicerats inte visat på någon skillnad i aktivitetsnivå
och lekfullhet mellan tidigt kastrerade, sent kastrerade och
intakta (= icke kastrerade) katter (12). I en studie följdes
tidigt kastrerade katter i tre år efter ingreppet utan att
någon ökad incidens av beteendestörningar kunde konstateras
(4).
Vid sex till åtta veckors ålder infaller kattens ”fear
imprinting period” och det är inte uteslutet att otrevliga
upplevelser under denna period kan leda till oönskade
beteendeförändringar (24). Det är ännu okänt om tidig
kastration kan ge beteendestörningar men stress och obehag i
samband med ingreppet bör förstås minimeras (2).
BINJUREBARKSTUMÖRER
Kastrerade illrar löper ökad risk att drabbas av
hormonproducerande binjuretumörer, liksom vissa typer av
möss. Det har diskuterats om risken för att utveckla
binjurebarkstumörer ökar hos tidigt kastrerade hundar och
katter men denna typ av tumörer är mycket ovanliga, även i
de områden i USA där tidig kastration har utförts länge
(17).
|
|
POSTOPERATIVA
KOMPLIKATIONER
Flera studier har undersökt om pediatriska katter i högre
mån drabbas av postoperativa komplikationer som kan hänföras
till själva ingreppet. Risken att drabbas av allvarliga
komplikationer som kräver behandling eller leder till
dödsfall är oförändrad (5). Däremot löper sent kastrerade
katter signifikant högre risk än tidigt kastrerade att
drabbas av mindre allvarliga komplikationer såsom svullnad i
operationssåret, suturreaktioner, hjärtarytmier eller milda
gastrointestinala störningar. I dessa studier var alltså
risken för komplikationer lägre för de tidigt kastrerade
katterna än de sent kastrerade, även i de fall då djuren var
för unga för att ha utvecklat immunitet mot infektioner (8).
Försiktighetsåtgärder vid kastrationen av de pediatriska
katterna har förmodligen påverkat resultatet (5).
PYOMETRA
Även om delar av livmodern lämnas kvar i buken vid ingreppet
är risken för pyometra liten, under förutsättning att
korrekt teknik och ligaturmaterial har använts (13). Om
äggstocksvävnad lämnats kan dock hormonpåverkan kraftigt öka
risken för pyometra (ovarian remnant syndrome) och
juvertumörer (13). Vid kastration av katter oavsett ålder är
det alltså av större vikt att äggstockarna avlägsnas
fullständigt än att hela livmodern tas bort (14).
TILLVÄXT
Det har länge ansetts att kastration av prepubertala djur
skulle hämma tillväxten. Flera studier har dock visat att
detta med stor sannolikhet är felaktigt. Broskmognaden i
benens tillväxtplattor är beroende av könshormon och det är
visat att tidig kastration försenar slutningen av de långa
rörbenens tillväxtzoner (23). Detta leder till förlängd
tillväxtperiod av, och viss ökad längd på, rörbenen (13).
Det är oklart om förhållandet har någon klinisk signifikans
men försenad
epifysslutning kan eventuellt predisponera för frakturer i
tillväxtplattan, så kallade Salter-Harrisfrakturer (6).
Hankatters muskelmassa påverkas till stor del av androgener.
Hankatter som kastreras tidigt utvecklar aldrig den vuxna,
intakta hankattens muskulatur. Katter som kastreras i vuxen
ålder förlorar den del av muskelmassan som utvecklats efter
puberteten (1).
URININKONTINENS
Tikar drabbas ibland av inkontinens efter kastration.
Urininkontinens är dock ovanligt både på intakta och
kastrerade katter och det är tveksamt om katter över huvud
taget drabbas av kastrationsorsakad inkontinens (14). När
inkontinens uppträder hos katter är det mer sannolikt att
den är orsakad av en neuropati eller FeLV-infektion än en
hormonrelaterad störning (13).
URINVÄGSINFEKTION OCH OBSTRUKTION
Feline Urinary Syndrome (FUS) är ett av de starkaste
argumenten som framförts mot tidig kastration. I vissa
studier rapporteras att problemet oftare förekommer hos
kastrerade än okastrerade hankatter, men detta har
ifrågasatts i andra studier (1, 14). Förklaringsmodellen
bygger på det felaktiga antagandet att kastrerade hankatter
skulle ha en mindre diameter i urethra, vilket skulle
predisponera bildningen av urethrapluggar (1, 14). Vid
jämförande mätningar in vitro av urethras diameter hos
tidigt kastrerade hankatter, steriliserade hankatter,
kastrerade och testosteronbehandlade hankatter samt helt
intakta hankatter sågs ingen skillnad mellan de olika
grupperna (1). Inte heller i en in vivo studie där urethras
diameter mättes med cystourethrogram påvisades någon
skillnad (9). Vid mätningar på honkatter har dock minskad
diameter visats hos tidigt kastrerade djur. Då risken att
honkatter drabbas av urinvägsobstruktion är liten saknar
detta
förhållande troligen betydelse (14).
Det är inte entydigt visat att kastrerade hankatter alls
skulle löpa större risk att drabbas av FUS. Troligen spelar
foderintaget en stor roll i sammanhanget. Vissa studier har
visat att tidigt kastrerade katter inte är mer drabbade av
FUS än sent kastrerade katter (8, 14). I en studie löpte
sent kastrerade hankatter faktiskt större risk att drabbas
av FUS än tidigt kastrerade under den treårsperiod studien
pågick. I den studien föreslogs att tidig kastration skulle
kunna ha en skyddande effekt mot urinvägsproblem, jämfört
med sen kastration (4).
Fullständig utskaftning av penis kan vara svårt att uppnå
hos tidigt kastrerade hankatter. Separation av penis och
preputium är hormonrelaterat och sker vid runt 22 veckors
ålder hos intakta huskatter. Flera studier visar att katter
kastrerade före eller under puberteten ofta får ofullständig
sådan förhudsseparation, men i andra studier har inga sådana
problem setts (8, 23). Om detta har någon klinisk
signifikans är okänt, men det torde öka svårigheten att
kateterisera urethra hos en tidigt kastrerad hankatt. Ökad
risk för förhudsinflammation eller ascenderande
urinvägsinfektion när debris fastnar i håligheten mellan
penis och preputium har diskuterats men inte kunnat
konstateras kliniskt (23).
ÖVERVIKT
Det anses allmänt att gonadektomi leder till ökad
fettdeposition hos hund och katt. Övervikt kan dock drabba
såväl kastrerade som intakta djur. Det är ett
multifaktoriellt problem och påverkas även av arv, diet och
aktivitetsnivå. Generellt väger kastrerade katter mer än
intakta och de lider oftare av obesitas (1). I en del
studier menar man att ämnesomsättningen i vila är högre hos
intakta katter än hos de kastrerade, vilket innebär att
kastrerade katter har ett lägre energibehov än intakta djur
(8, 23). Även ökad aptit på grund av förändrad
mättnadskänsla i hjärnan tros vara en del i problemet.
Förändringar i aktivitetsnivå såväl som av metabolism och
även förmågan att känna mättnadskänsla orsakas av de
hormonella förändringarna efter kastration. Flera studier
bekräftar att kastrerade katter får ökad mängd kroppsfett
men risken och graden av övervikt är likvärdig oavsett om
kastrationen utförs tidigt eller sent (1, 8). I en studie
beräknas energibehovet för kastrerade katter vara runt 30
procent lägre än för intakta katter (13). Minskad utfodring
torde följaktligen vara nödvändigt oavsett vid vilken ålder
katten kastreras.
KASTRATION AV UNGA KATTER
SÄRSKILDA BEAKTANDEN FÖR UNGA DJUR
Den unga individens fysiologiska förutsättningar skiljer sig
i flera avseenden från den vuxnes och anestesi och kirurgi
av prepubertala katter kräver att en del
försiktighetsåtgärder vidtas. Först vid tolv veckors ålder
är kattens cirkulation, respiration, temperaturreglering
samt lever- och njurfunktion fullt utvecklad och av normal
(vuxen) kapacitet (4). Innan dess är stora delar av
kroppsprocesserna ofullständigt utvecklade.
Unga djur har t ex lägre hematokrit och mindre mängd blod än
vuxna. Även en liten faktisk blodförlust kan innebära en
stor relativ minskning av den totala blodvolymen hos unga
djur (6). Vidare är temperaturregleringen sämre och de unga
djuren är känsligare för temperaturförluster (1, 5). Risken
är också förhöjd för både hyper- och hypotension (2).
Pediatriska djur har två till tre gånger högre syrebehov och
därmed högre andningsfrekvens (6). Dessutom är bröstkorgen
mer eftergivlig och andningsmuskulaturen dåligt utvecklad
varför andningsarbetet är tyngre (5).
Neonatala djur har sämre proteinbindningsgrad av läkemedel
på grund av lägre blodkoncentration av serumalbumin, mindre
mängd kroppsfett samt högre koncentration av vatten i
kroppen. Känsligheten för vissa läkemedel är därmed högre
(2).
Enzymsystemen i levern ännu inte fullt utvecklade vilket
också ger sämre metabolisering av läkemedel. Detta kan leda
till längre duration av anestesin hos neonatala djur (2).
Njurfunktionen kan vara suboptimal med sämre
glomerulifiltration och tubulär sekretion vilket kan leda
till långsammare renal utsöndring av läkemedel (1).
Glykogenlagren i lever och muskulatur är lägre vilket ökar
risken för hypoglykemi (1). Slutligen är den pediatriska
vävnaden ömtålig och kan lätt skadas av hårdhänt hantering
(8).
PREOPERATIVA HÄNSYNSTAGANDEN
Vid anestesi och kirurgi av pediatriska djur bör den
preoperativa stressen minimeras och patientövervakningen
ökas. Veterinären måste känna till det unga djurets
förutsättningar men också anestetikans farmakokinetiska
egenskaper. Tidig kastration av kattungar är förhållandevis
riskfritt förutsatt att vissa riktlinjer följs.
Kattungarna bör vara avmaskade och vaccinerade flera dagar
före operationstillfället (2). För att undvika hypoglykemi
skall pediatriska katter inte fasta mer än högst fyra timmar
före kirurgi. För katter runt tolv veckors ålder bör fastan
inte överstiga åtta timmar. Dessutom bör utfodring ske inom
en timme efter uppvaknandet (6). Vatten bör inte undanhållas
alls (18).
Naturligtvis skall en fullständig klinisk undersökning
genomföras preoperativt. En sådan bör innefatta kontroll av
allmäntillstånd, beteende och aktivitetsnivå men genomföras
lugnt och försiktigt. Djuret vägs noggrant och kongenitala
missbildningar som till exempel kryptorkism, gomspalt och
bråck bör uteslutas. En noggrann klinisk undersökning visar
om katten är frisk och riskfritt kan sövas och opereras. Om
så inte är fallet bör ingreppet senareläggas (6).
Preoperativ stress minimeras genom att djuret hålls i en
tyst, varm och lugn omgivning samt hanteras så lite som
möjligt. Stress och upphetsning leder till försvårad
hantering och sämre narkosdjup (2).
|
|
PERIOPERATIVA
HÄNSYNSTAGANDEN
Hypotermi minskar metabolismen av injektionsanestetika,
förlänger återhämtningen och försenar uppvaknandet. Det kan
undvikas genom några enkla åtgärder:
- Rakningen av operationsområdet bör vara minimal.
- Tvättlösningen bör värmas och användas sparsamt för att
bibehålla en torr päls och ett torrt underlag. Alkohol och
jod har nedkylande effekt på kroppen. Klorhexidinlösning kan
istället vara att föredra (2).
- Värmesupplement såsom elektrisk värmedyna eller
varmvattenflaska måste användas under ingreppet.
Rektaltemperaturen kan gärna kontrolleras omedelbart efter
avslutad kirurgi (1).
- Operationstiden bör minimeras och organpresentationen
likaså (8).
Under operationen är det mycket viktigt att god hemostas
uppnås, vilket underlättas av att blodkärlen är små och
mängden bukfett minimal (8). Kattens andningsvägar måste
hållas öppna under anestesin. Många studier rekommenderar
intubering och noggrann kontroll av andningen (14).
POSTOPERATIVA HÄNSYNSTAGANDEN
Utfodring bör ske inom en timme efter uppvakning för att
undvika hypoglykemi. Återhämtningen efter anestesi är
snabbare hos pediatriska katter än hos vuxna katter (13).
Kattungar som vaknar långsamt kan administreras 50 procent
dextroslösning intravenöst, subkutant eller per oralt (6).
ANESTESI
Den unga kattens fysiologi kräver en anpassning av
anestesin. Även om inga narkosmedel är kontraindicerade
enbart av hänsyn till ung ålder måste dosering och
administrering anpassas (5), se Tabell 1.
Andningsdeprimerande läkemedel bör undvikas och hos katter
yngre än tolv veckor bör inte heller narkosmedel som
huvudsakligen bryts ned i levern eller utsöndras via
njurarna användas (19).
I den amerikanska litteraturen anses inte injektionsanestesi
vara tillräckligt som enda narkosmedel för katter under sex
månaders ålder, varför inhalationsnarkos rekommenderas för
underhåll av anestesin.
Induktion med ketamin torde ge tillräckligt god och
långvarig narkos för en kastration även utan isofluran på
pediatriska djur. För kastration av pediatriska hankatter
bör låga mängder xylokain kunna användas för lokalbedövning
av testiklarna vid otillräcklig analgesi (Görel Nyman, SLU,
personligt meddelande, 2002). Då ingen studie ännu finns som
kan bekräfta detta kan det dock inte rekommenderas att utan
tillgång till isoflurannarkos utföra kastration på katter i
denna ålderskategori.
I Sverige är a2-agonisterna i kombination med ketamin den
vanligaste typen av narkosmedel i samband med sen
kastration. Hos katter över tolv veckors ålder bör samma
narkosmetod kunna användas under förutsättning att
kroppsvikt och dosering noggrant kontrolleras (5 och Görel
Nyman, SLU, personligt meddelande, 2002).
KIRURGISK METOD
HANKATT
Tidig kastration av hankatt utförs på samma sätt som på
vuxen katt, under iakttagande av försiktighet för att
förhindra slitskador (8). Skrotum behöver oftast inte rakas
och de små testiklarna på unga djur bör noggrant palperas
innan sårtvätt (5). Funikeln bör ligeras eftersom vävnaden
är mycket skör på pediatriska djur (1). I en studie har dock
använts metoderna att knyta funikeln om sig själv samt att
knyta ihop sädesledaren med testikelartären, utan att
uppleva några operativa eller postoperativa problem. Tunt,
absorberbart ligaturmaterial rekommenderas (6).
Kryptorkida hankatter bör inte opereras tidigt utan
ingreppet skjuts upp tills dess att båda testiklarna vandrat
ner, eller katten nått sex månaders ålder då en ljumsk-
eller buköppning kan utföras (6). Den juvenila testikeln kan
vara svår att lokalisera om den inte nått skrotum.
HONKATT
På honkatter kan en komplett ovariehysterektomi utföras. Ett
3-4 cm långt snitt läggs 1 cm kaudalt om naveln. Det
ventrala fettet separeras och linea alba snittas med
skalpell på traditionellt vis. Större mängder
peritonealvätska påträffas normalt i bukhålan och kan
avlägsnas med dopptyg för god insyn (8). Uterus lokaliseras
mellan kolon och urinblåsa. Persisterande urakusrest vid
urinblåsans apex ses oftast. På grund av den ömtåliga
vävnadsstrukturen och risken för slitskador måste bukorganen
hanteras med stor försiktighet. ”Kastrationskrok” bör inte
användas. Efter avlägsnande av uterus och ovarier på
sedvanligt sätt kontrolleras bukhålan noggrant och total
hemostas bör uppnås (6).
Löst åtdragna enkla isolerade suturer kan användas för
hudsuturering men risken för irritation och avlägsnande är
större än hos vuxen katt (6). Istället kan huden förslutas
med sub- eller intrakutana, fortlöpande suturer (6, 8).
DISKUSSION
Utfört med korrekt teknik och under iakttagande av det unga
djurets speciella förutsättningar är prepubertal anestesi
och kastration ett okomplicerat och säkert ingrepp. Det
kirurgiska utförandet av tidig kastration skiljer sig inte
mycket från sen kastration. För den svenska veterinären bör
det inte innebära några problem att anpassa sin teknik till
det unga djurets fysiologi. Katter över tolv veckors ålder
kan sövas med samma preparat som svenska veterinärer normalt
använder till äldre katter, vilket innebär att ingreppet kan
utföras vid i princip alla mindre veterinärkliniker i
landet. Vid sövning av katter under tolv veckors ålder bör
inhalatorisk anestesi finnas tillgänglig, vilket innebär att
så unga katter av praktiska skäl sällan kommer att kastreras
i Sverige.
Oron för många påstådda korteller långtidskomplikationer
såsom tillväxtförsämring, pyometra, urininkontinens och
urinvägsobstruktion har i flera vetenskapliga studier visats
vara ogrundad. Andra biverkningar, som obesitas, drabbar
katter oavsett när de kastreras och verkar inte uppträda
oftare hos tidigt kastrerade djur. Vissa följder av
ingreppet kan rent av vara fördelaktiga. I en studie
rapporteras en lägre frekvens postoperativa komplikationer
vid tidig än vid sen kastration. I en annan studie har man
sett en tendens till att färre tidigt kastrerade katter
drabbas av urinvägsinfektioner än konventionellt kastrerade
katter. Ett mindre aggressivt och mer tillgivet beteende
bland de förra är också vanligt, vilket torde bespara katten
några bitsår efter revirstrider, med påföljande risk för
böldbildning.
En del frågetecken finns dock fortfarande kvar. Det vore
önskvärt att riskerna vid injektionsanestesi av mycket unga
individer undersöktes, eftersom många svenska kliniker inte
har tillgång till inhalationsnarkos. Risken för
komplikationer på lång sikt bör utredas vidare, men även
påverkan på immunförsvarets utveckling, risken för
binjurebarkstumörer och den kliniska relevansen av försenad
slutning av rörbenens tillväxtzoner bör klargöras. Omvänt
har det heller inte utretts om ingreppet har några positiva
effekter. Dessutom är inga studier utförda under svenska
förhållanden utan alla studier i ämnet kommer från USA.
Undervisning av och information till svenska
veterinärstuderande, veterinärer och allmänheten krävs.
SLUTSATSER
En genomgång av nordamerikanska studier i ämnet ger vid
handen att katter kan kastreras från sex veckors ålder utan
ökad risk för komplikationer eller biverkningar. Veterinären
måste dock beakta det unga djurets fysiologi. Från tolv
veckors ålder kan katterna sövas genom injektion av den i
Sverige allmänt vedertagna a2-agonist/ketaminblandningen,
under förutsättning att kroppsvikt och dosering noggrant
kontrolleras. Den rekommenderade lägsta åldern för
normalkastration av katter i Sverige borde därmed kunna
sänkas från sex månader till tre månader. Även om det varken
är nödvändigt eller önskvärt att kastration av unga djur
sker regelmässigt vore det positivt för alla parter om
möjligheten funnes.
En svensk studie av möjligheter och risker vid tidig
kastration är önskvärd. Det krävs information och kunskap om
ingreppets säkerhet under svenska förhållanden för att skapa
tillit hos de svenska veterinärerna.
|
Referenser
1. Aronsohn MG & Faggella AM. Anesthetic
techniques for neutering 6- to 14-week-old kittens. JAVMA,
1993, 202, 1, 56-62.
2. Aronsohn MG & Faggella AM. Surgical techniques for
neutering 6- to 14-week-old kittens. JAVMA, 1993, 202, 1,
53-55.
3. Bachman SS. Healthy pets are spayed and neutered,
Keithville, Louisiana, USA. Hemsida: http://www.sniksnak.com/benefits.html,
augusti 2002.
4. Benson GJ. ”Anesthesia for neonates and geriatric
patients”, Small animals anesthesia. Göteborg, 1996, 87-90.
5. Bloomberg MS. ”Surgical considerations for prepuberal
gonadectomy in puppies and kittens”, The case for early
neutering. Colorado, American Humane Association, 1996, 8-9.
6. Bloomberg MS. Surgical neutering and nonsurgical
alternatives. JAVMA, 1996, 208, 4, 517-519.
7. Faggella AM. ”Anesthetic considerations for pups and
kittens”, The case for early neutering. Colorado, American
Humane Association, 1996, 6-7.
8. Hetts S. ”Behavioral effects of spaying and neutering”,
The case for early neutering. Colorado, American Humane
Association, 1996, 12-13.
9. Howe LM. Prepubertal gonadectomy in dogs and cats: part
I, Compendium of continuing education for the practicing
veterinarian, 1999, 21, s103-111.
10. Howe LM. Short-term results and complicactions of
prepubertal gonadectomy in cats and dogs. JAVMA, 1997, 211,
1, 57-62.
11. Howe LM & Olson PN. Prepubertal gonadectomy - early-age
neutering of dogs and cats. Recent advances in small animal
reproduction, 2000, April 24, http://www.ivis.org
12. Howe LM, et al. Long-term outcome of gonadectomy
performed at an early age or traditional age in cats. JAVMA,
2000, 217, 11, 1661-1665.
13. Lieberman L. A case for neutering pups and kittens at
two months of age. JAVMA, 1987, 191, 5, 518-521.
14. Little S. Anesthesia and surgical protocols for early
age altering in cat. Ontario, Canada, 2000.
15. Manimalisrapporten. Stockholm, 2000.
16. Nyman G. The use of alfa2-adrenergic agonists/antagonists
in Swedish small animal practice. Small animal anesthesia,
Göteborg, 1996, 133-139.
17. Olson PN. ”Questions and answers on the effects of
prepuberal gonadectomy”, The case for early neutering.
Colorado, American Humane Association, 1996, 18-23.
18. Olson PN et al. Early-age neutering of dogs and cats in
the United States (a review). Journal of Reproduction and
Fertility, 2001, suppl 57, 223-232.
19. Plumb DC. Veterinary drug handbook, 2nd ed. Iowa, 1995.
20. Root Kustritz MV & Olson PN. Early spay and neuter. In:
Ettinger SJ, ed. Textbook of veterinary internal medicine,
5th ed. USA, 2001, 1539-1541.
21. Root MV. Early spay-neuter in the dog and cat. Vet Clin
North Am: Small Anim Pract, 1999, 29, 4, 935-942.
22. Stubbs PW, et al. Effects of prepubertal gonadectomy on
physical and behavorial development in cats. JAVMA, 1996,
209, 11, 1864-1871.
23. Swedish Veterinary Feline Study Group (Jamaren),
Sällskapet för smådjursreproduktion. Rekommendation angående
tidigarelagd kastrering av katter, 2000.
24. Theran P. Early-age neutering of dogs and cats. JAVMA,
1993, 202, 6, 914-917.
|
|